Inte okej...
Vaknade denna söndag o det kändes som en bra dag. Pratade me Sofia och vi bestämde oss för att ta en sväng förbi Torp innan jag började jobba. Bestämde att vi skulle mötas på Preem eftersom hon behövde låna pengar till bensin. DÅ HÄNDE DET. Jag svängde in o skulle köra runt butiken för att parkera. Kör mellan bensinpumparna och gör mig redo för att svänga. Då dök en bländande sol upp och jag såg ingenting. Det säger booom och jag slängs fram mot ratten. Öppnar försiktigt ögonen o tänker nåt i stil med; "Va fan hände nu?"
Där står den. En stor, fet och minst sagt synlig betongstolpe. Mitt framför ögonen på mig. Snälla, någon, ta mig härifrån. Säg inte att jag precis krockade me en ful jävla pelare. Ååååh!! Tittar på bilen som kör upp halvt jämsides på min högra sida. Där sitter en jätteglad Sofia o vinkar. Det visade sig att hon missade hela grejen. Jag pekar på motorhuven men hon bara fortsätter le o vinka. Då känner jag frustrationen inom mig växa en aning, skriker KROCK och pekar på stolpen. Sofia ser va som skett o skyndar sig ur bilen. Hon går fram o kollar hur bilen ser ut. Själv valde jag att sitta kvar. Ilskan la sig en aning, fattar mobilen o slår numret till mamma. Me gråten (högt upp) i halsen förklarar jag . Mamma hör ganska snart att något är fel.
Mamma: Lina, huvudsaken är att du är okej. Är du okej?
Jag: Mamma...jag har krockat me en jävla stolpe. De är fan inte okej...
Mamma: Nej men du har inte skadat dig eller så!?
Jag: Neeej (får inte fram nåt mer vettigt att säga)
Sen satt vi där. Jag, Sofia och en rejält mosad bil. Tur att du va där.
Ringer Linnh för att berätta. Hon är alltid lika bra på att uppmuntra o se saker från den ljusa sidan.
-Men Lina, nu slapp du spendera pengar inne på Torp. Nu får du ju andra sätt att spendera dom pengarna på.
Försöker fortfarande bearbeta händelseförloppet. Krock, de kan ju hända alla. Men de är själva principen, att krocka me en stolpe. De är inte okej.
